en förfluten vän
En av de dagar jag minns. Det var 2009 och augusti och det var bara du och jag den dagen. Vi hade cyklat ner till en brygga lite ifrån där du bor. Jag satt där bak och du skjusade mig på din cykel. Det var sol och vädret var perfekt, jag såg ditt hår flyga i vinden och detsamma med din vita klänning. Allt kändes så äkta då. Jag var lycklig att ha dig som min vän. Jag mådde så bra. Jag hade aldrig kunna föreställa mig att det skulle vara som det är idag, ett år senare. Det var mera en ett halvår sen du försvann från mitt liv, och min själ fick som kalabalik.
Vi badade och solade hela dagen lång, gick och köpte glass. Vi tog flera hundra bilder, skrattade och hade så mysigt. Jag har kvar alla bilder vi tog med varann, jag kan ibland undra varför men det känns inte värt att ta bort dom..
Jag hade alltid så kul med dig, varje andetag med dig var så underbart. Jag vill aldrig glömma dig, aldrig någonsin! Hur det har blivit idag, dödar mig. Och det går inte en dag utan att jag tänker på dig, jag lovar.
Skulle kunna skriva en bok om allt jag upplevde med dig, alla tårar och alla skratt. Alla bästa stunder jag har haft med dig. Jag har spillt allt för många tårar för dig, även idag. Mina kinder är helt våta, för jag tänker på oss.
Var det menat att bli såhär? Ville du det här? Jag var berädd att kämpa men du lämnade mig ensam. Du svek mig och hela min värld gick i isär. Jag har fallit i bitar och jag har läkt. Jag klarar mig utan dig, det gör jag. Men i mitt hjärta kommer det alltid att saknas en bit. Det är du. Du var min andra halva, det var precis så. Jag kan inte skilja på om jag saknar dig eller om jag vill ha dig tillbaka. Jag kan inte skilja på om jag vill hata dig och aldrig förlåta.
Jag har kvar allt som är ditt i mitt rum, vågar inte kasta bort. Tänk om du skulle komma tillbaka, jag vågar inte slänga den tanken. Även om det är omöjligt, vill jag aldrig sluta hoppas. Du är en falsk person, i vilket fall. Kan jag inte glömma dig. Är jag död för dig? Jag har frågat mig frågan och jag antar att du inte ser mig längre. Jag finns inte för dig längre. Det var ju du och jag, mot alltihopa. Det är därför jag tycker det är så sjukt hur det kan bli. Jag önskar att jag kunde bry mig midre, ge dig mindre av mina tårar, kunna skrapa bort dig helt. Men det går inte. För såret som du gav mig, det kommer föralltid att blöda. Du betydde för mycket ..
Vi badade och solade hela dagen lång, gick och köpte glass. Vi tog flera hundra bilder, skrattade och hade så mysigt. Jag har kvar alla bilder vi tog med varann, jag kan ibland undra varför men det känns inte värt att ta bort dom..
Jag hade alltid så kul med dig, varje andetag med dig var så underbart. Jag vill aldrig glömma dig, aldrig någonsin! Hur det har blivit idag, dödar mig. Och det går inte en dag utan att jag tänker på dig, jag lovar.
Skulle kunna skriva en bok om allt jag upplevde med dig, alla tårar och alla skratt. Alla bästa stunder jag har haft med dig. Jag har spillt allt för många tårar för dig, även idag. Mina kinder är helt våta, för jag tänker på oss.
Var det menat att bli såhär? Ville du det här? Jag var berädd att kämpa men du lämnade mig ensam. Du svek mig och hela min värld gick i isär. Jag har fallit i bitar och jag har läkt. Jag klarar mig utan dig, det gör jag. Men i mitt hjärta kommer det alltid att saknas en bit. Det är du. Du var min andra halva, det var precis så. Jag kan inte skilja på om jag saknar dig eller om jag vill ha dig tillbaka. Jag kan inte skilja på om jag vill hata dig och aldrig förlåta.
Jag har kvar allt som är ditt i mitt rum, vågar inte kasta bort. Tänk om du skulle komma tillbaka, jag vågar inte slänga den tanken. Även om det är omöjligt, vill jag aldrig sluta hoppas. Du är en falsk person, i vilket fall. Kan jag inte glömma dig. Är jag död för dig? Jag har frågat mig frågan och jag antar att du inte ser mig längre. Jag finns inte för dig längre. Det var ju du och jag, mot alltihopa. Det är därför jag tycker det är så sjukt hur det kan bli. Jag önskar att jag kunde bry mig midre, ge dig mindre av mina tårar, kunna skrapa bort dig helt. Men det går inte. För såret som du gav mig, det kommer föralltid att blöda. Du betydde för mycket ..
Kommentarer
Trackback
