Johanna Jonsson

Har tänkt en del om hur min relation med mamma är. Den har varit bra hela livet faktiskt. Och jag vill inte att det ska bli ändring på det, såklart. Men hon anser att jag har betett mig fel &  att hon inte kan lita på mig o blablabla .. ni vet snacket.
Jag vet inte varför, men jag beter mig rätt bitchigt i telefon mot henne när hon ringer, omedvetet. Och jag är nästan alltid sur på henne, så fort hon öppnar munnen. Antingen är det jag, eller så är det henne. Självklart är med större chans att det är jag som måste ändra på mig , jag är ungdomen, jag är den som gör sakerna. Jag har inte kommit hem i tid, druckigt då hon har märkt, bjudit hem folk utan lov, och varit i stan på natten (strängt förbjudet av min mamma). Jag har gjort det hon verkligen inte vill att jag ska göra, men är det så lätt att sluta? Visst dricker jag inte , jag kan komma hem i tid och så, men jag vill ha frihet. Speciellt nu på lovet också när man vill festa (utan dricka), det går också mamma om du läser detta.. aja, ska bara försöka få det som vanligt med mamma igen och kanske kanske inte vara en "bad girl"  like this ..

hadetbradarlings/ julia