rostig kärlek
talking about love .. jag ska säga , att i sexan då var det första gången jag blev kär , på riktigt . Det var sjukt jobbigt, kärlek är jobbigt . jag kan lika gärna säga att det var simon mellberg , han gick i min då nya skola i 7:an. Varenda gång jag såg honom fick jag en klump i magen som gjorde så ont! jag kunde knappt stå upp normalt .Det började med jag hade sett honom vid sitt skåp med sina kompisar, och gick mot mig och gjorde något på driv och gjorde en min, töntig som jag var sa jag bara ; sluta! (haha) sen nån kväll efter drömde jag att jag satt mitt emot han på en stol och vi hade benen på varandra, skumt, jag vet.Det var nog då jag började må som sämst, men varför mår man dåligt? jag undrar verkligen. Till slut hittade jag hans pa-namn, frågade vem han var, och det var simon , jag kunde inte sluta skratta av lycka om jag minns rätt , jag satt och garvade för jag var så överlycklig .. vi började chatta, och chatten blev mer , jag vet inte om vi någonsin var på g, för vi träffades aldrig, det kom aldrig på tal, sa bara hej i skola knappt . Men jag brydde mig inte , för han var helt klart andledningen till att se fram emot en ny dag. men vi träffades aldrig, jag träffade aldrig en kille själv i sexan, för då svek jag Simon kände jag. Det var hemskt, jag mådde inte alls bra. jag började vakna på nätterna för jag mådde så dålgit över vissa saker när det gällde Simon, jag kunde inte sluta tänka på honom, men jag vet inte vad jag tänkte på, alla dessa gånger . Jag började också gå upp extra tidigt efter detta för att fixa mig mer & kunna se ännu bättre ut inför honom. Varje rast, när det var mat, och efter & innan skolan blev jag skitnervös för att se honom, så jag behöve alltid kolla mig i spegeln extra noga innan jag gick ut från klass rummet. Jag visste till och med alla tider han slutade varje dag, jag visste när han kom in i matsalen och vilka dagar, och jag försökte vi varje tillfälle vara där just då. Alltså, jag var oroad över mitt beteende, var jag kär eller var jag besatt? frågan är kvar. Emellanåt var jag såklart glad, det är ju härlgit att vara kär.
Det var en av dom jobbigaste tiderna jag varit med om i hela mitt liv , låter överdrivet, men jag var överförsäkrad om att han var mitt allt, han var min, och det gjorde allt så himla mycket jobbigare! Hans låt är & förblir "sunshine- jadde" .
Nu har jag kommit över han, som tur är. Jag har gått vidare. Och varför jag skriver just det här är för att jag mår bra av det, min första kärlek tog mig någonstans, det visade mig att det fanns en sån plats som jag aldrig trodde fanns .. tack Simon.
/Julia
